Framme i Baku!

Nu är det svenska laget framme i Baku! Jag, Simon, Hugo och Gustav lämnade Sverige igår via Kiev och Ukraine International Airlines, som är med på listan över världens sämsta flygbolag. Trots detta gick resan bra, och vi kom fram till Azerbajdzjan runt två på natten lokal tid.

Lunch på Arlanda!

Simon och Hugo chillar på Kievs flygplats.

Gustav chillar på Kievs flygplatsen.

På flygplatsen i Baku möttes vi upp av IOI-guider på en gång, imponerande nog innan vi gick igenom gränskontrollen! De sprang fram och tillbaka genom envägspassager och passkontroller utan problem. Sedan fick vi alla åka buss till deltagarboendet. På grund av oklar information hade jag och Simon bokat ett eget hotell, då vi inte trodde att vi skulle få något boende första natten, men det visade sig inte stämma och vi fick faktiskt sova i ett rum bredvid deltagarna. Vår stackars guide väntade uppe ännu senare, för att möta Fredrik och Carl som kom fem på morgonen direkt från lingvistikolympiaden i Seoul.

Frukost. Alla är lite trötta.

Fredrik demonstrerar sina pianoskills för fotografen.

Efter hela 5½ timmars sömn var det dags för frukost som såklart innehöll den östeuropeiska "rice porridge" som känns igen från mina och Simons tidigare IOI. Den är halvgod och rätt mättande. Efter att vi ätit ville svenska laget såklart köpa godis, och vår guide ledde oss till en HYPERMARKET i närheten. Affären var verkligen enorm och innehöll delikatesser som femkilo-påsar med socker, många hyllmeter med exakt samma tomatsås (kanske väldigt populär?), samt väldigt spännande hela solroshuvuden.

BRAVO HYPERMARKET

Fredrik poserar med sockret.

Tomatsås.

Varför köpa solrosfrön när du kan köpa hela blomman också?

På eftermiddagen tänkte vi spela lite spel, följt av en sen lunch och att jag och Simon sen skulle ta shuttlebussen till ledarhotellet. Typiskt för IOI fick vi när vi ställt upp vårt spel höra att det här inte alls skulle gå. Vi var nämligen tvungna att checka in på hotellet innan två, och bussen dit gick halv ett, om bara femton minuter! Därför packade vi ledare snabbt ihop, kastade i oss lunch och sprang till bussen tillsammans med vår guide. Vi väntade på att bussen skulle avgå en kvart, och väl på hotellet köade vi i cirka 30 minuter för registrering. Simon fick sitt rum, men jag fick höra att det inte var klart än och att jag skulle komma tillbaka efter tre. Suck...

Senare ikväll kommer det att bli en guidad busstur genom Baku, vilket garanterat blir spännande!