Utflyktsdag 2

Hej bloggen!

Idag har vi varit på utflykt! Dagen bjöd på ett stort antal besök på diverse museum, ett brinnande berg och en hästklubb. Ungefär fem minuter innan avfärd fick vi dock veta att turen skulle skjutas upp två timmar på grund av vädret, som följt mönstret att vara helt oförutsägbart (strålande sol i början av veckan, följt av någon slags sand-/dammstorm som verkar ha fört med sig tunga regn- och åskmoln för dagens utflykt). Men det dröjde inte mer än kanske tio minuter till innan vi för första gången hörde vad som skulle bli dagens fras: “Guys, please! Be quick!” Om det var väderleksrapporten som ändrats eller bara någon som bestämt sig för att det inte spelade så stor roll vet vi fortfarande inte, men snart satt vi i alla fall på bussen på väg mot Yanardag - det brinnande berget. 

Ett brinnande berg låter onekligen mäktigt, så några av oss blev förvånade när eldens storlek var betydligt närmare en grillplats än ett litet majbåls. Men när vi fick veta att den konstant brunnit av sig själv i 5000 år spelade storleken inte riktigt någon roll. Det var på något sätt fascinerande att utan mänsklig inverkan vara omgiven av alla fyra element samtidigt: ett brinnande lerberg i ett något blåsigt och något mer regnigt Azerbajdzjan! Apropå lerberg så är det svårt att föreställa sig en mer lerig plats än denna. För bortsett från elden fanns i stort sett bara lera, lera som gärna fastnade på skorna. Det var kul både att betrakta folk som gick runt med och att själv gå runt med vad som bäst beskrivs som lerplatåskor.

Fredrik, Tural (vår guide), Gustav, Sven, elden och Carl

Massor av lera har fastnat på Fredriks sandaler

Efter det korta besöket på Yanardag som likt allt annat idag kryddats med ständiga "Guys, please! Be quick!" fortsatte utflykten till Gala State Historical Ethnographic Reserve som var ett slags museikomplex. Där hade vi fyra inplanerade museibesök på en och en halv timme, vilket resulterade i att vi mest gick genom museerna utan att titta så mycket på det som fanns utställt. Vi hade en guide som förutom att få oss att skynda berättade lite om vad som fanns i varje museum. I det första fanns massor av antika metallföremål, bland annat tekannor som skulle ge teet fantastisk smak. Det andra museet var antagligen det mest intressanta. Där fanns massa konstverk och skulpturer av skräp skapade av konstnärer från världens alla hörn, och man kunde få se mästerverk som dessa:

Till sist fick vi se den delvis återuppbyggda byn Gala. Som vi uppfattade det har det gjorts arkeologiska utgrävningar där, med en del 5000 år gamla fynd som pekar på att där funnits en boplats under bronsåldern. Där fanns ruiner av gamla hus, gravar och andra typiska faciliteter för en forntida by. De 5000 år gamla fynden var dock inte av detta slag, utan byn har funnits även långt senare och det är från denna tid som majoriteten av fynden kommer. Det är även den yngre byn som blivit delvis uppbyggd. Man kunde gå in i ett av husen och dessutom fanns där kameler. Mitt under besöket fick vi också höra ett böneutrop för första gången under resan, från en närliggande moské. Efter besöket i den antika byn skulle vi egentligen ha besökt ett fjärde museum, en borg som låg på området, men det hann vi helt enkelt inte med. Istället bar det av till lunch på hästklubben.

Kameler

Den gamla byn Gala

Inne i ett av husen i Gala

Där fick vi träffa ledarna, vilket var trevligt. De hade gjort samma utflykter som vi, fast i motsatt ordning. Under lunchen visades en film om de fantastiska azerbajdzjanska Karabaghhästarna för att göra oss redo för hästshowen som kom därnäst. Showen bestod av en blandning av dans och akrobatik på hästarna, och var väldigt häftig! Musiken skulle enligt svenska mått kunna anses vara väldigt högljudd, nästan så det gjorde lite ont i öronen, men det verkar vara ganska normal volym för azerbajdzjanerna. 

Lunch

Hästshow

På kvällen var det dags för Cultural Night. Arrangörerna hade byggt upp en stor scen och dragit fram massor av bord utanför huset där vi bodde, så vi åt kvällsmat utomhus medan olika lag sjöng och dansade till sånger typiska för deras länder. Det hela började dock med att några av guiderna gjorde ett antal ytterst politiska och enligt vissa kontroversiella påståenden på scenen, angående Azerbajdzjans och Armeniens pågående konflikt. Vi tyckte det var lite märkligt och minst sagt olämpligt. IOI är inte en plats för politik, tvärtom ligger en del av storheten just i att man inte bryr sig om sånt. Alla är välkomna! Det händer förvisso att enstaka delegationer blir nekade inträde i värdlandet, i år var fallet så för Armenien (kanske ville de inte heller komma, antagligen båda). I de flesta av dessa fall står förklaringen att finna i att de som organiserar olympiaden varken är de som stiftar lagar eller utfärdar visum, och att de därför inte kan göra något åt saken. Därför är det tråkigt när personer som på olika sätt är involverade i IOI gör sådana uttalanden, och till på köpet möts av jubel (jubel som uteslutande kom från guider). 

Cultural night

Men efter det blev stämningen en annan, och många lag gick upp på scenen och gjorde olika framträdanden. Vi hade inget eget nummer, men kunde delta från publiken! Några av oss hängde också på när andra lag gick upp på scenen, till exempel när Island ledde alla i en gemensam Vikingklapp eller när Danmark sjöng “Jeg er så glad for min cykel”. På det hela taget blev det alltså en lyckad Cultural Night!