Utflyktsdag 1

Hej bloggen! Idag hade vi två utflykter, en till Carpet museum och en till gamla stan i Baku. Innan vi kunde ge oss av fick Carl dock uppleva sina kanske mest dramatiska minuter under veckan hittills, möjligen med undantag för slutminuterna av tävlingen igår. Det hela började som ett snabbt toabesök innan den stundande bussresan, men slutade med flera minuters ofrivillig inspärrning till följd av en trasig toadörr som gått i baklås. Resten av laget började dock ana ugglor i mossen efter att ha väntat utanför matsalen ett bra tag, och kom till Carls undsättning med hjälp av en kock utrustad med kniv och gaffel som kunde öppna låset utifrån!

Efter detta äventyr bar det av till Mattmuseet, som var mycket intressant. Vi fick till exempel veta att det tar ett par månader för fem personer att tillsammans väva bara en (ganska stor) matta. Dessutom fick vi se flera spännande mattor, en vars motiv var en vävning av en matta vars motiv var en vävning av en matta!

Bild på bild på matta i matta i matta

Byggnaden såg ut som en matta!

Efter mattmuseet kände vi oss ganska matta, och en lunch på ett fint hotell satt fint. Dagen fortsatte sen med en guidad tur i gamla stan. Det var fint med alla gamla hus, och delar av turen var intressant att lyssna på. Dock fanns några faktorer som stundtals påverkade vart deltagarnas fokus hamnade. Dels talade guiden ganska svagt, men framför allt verkade många lag vara trötta och ha interna diskussioner som ibland gick före att lyssna på de mindre intressanta delarna av turen. Det svenska laget var till exempel mitt uppe i att diskutera framtida PO-kvaluppgifter.

Fint!

Efter kvällsmaten behövde vi, för att inte kunna kommunicera med ledarna efter att de fått veta uppgifterna för dag 2, överlämna alla nätverkskommunicerande enheter till vår guide. Han var dock inte helt nöjd efter vi alla gett honom våra telefoner, utan bestämde sig för att ta en titt i våra skor, så vi inte gömt någon mottagare där.

På kvällen behövde vi för en gångs skull socialisera med andra deltagare då vi inte hade några telefoner. Därför satt vi i entertainment area och spelade Codenames med det schweiziska laget. I bakgrunden hördes lite trevlig musik från någon som spelade på pianot. Då plötsligt började högljudd partymusik dåna från stora högtalare de tagit dit. Det var inte längre möjligt att prata med varandra, knappt möjligt att höra sig själv tänka. Vissa skulle säga att musiken var så högljudd att man inte ens kunde höra den, den dränkte liksom sig själv. Och pianospelet var definitivt slut för kvällen. Många (mest Azerbajdzjanska guider) verkade uppskatta musiken och samlades för att dansa. Vi, däremot, flydde till matsalen där det gick att sitta och spela.